Apropå Lord Byrons dikt...
There is pleasure in the pathless woods
There is rapture on the lonely shore
There is society, where none intrudes,
By the deep sea, and music in its roar
I love not man the less, but Nature more.
Min egen fria översättning;
Det är glädje i stiglös skog
hänförelse på öde strand
gemenskap där ingen inkräktar
i havets dån musik
visst älskar jag människan men naturen mer
så blev jag gräsligt irriterad när vi möter en obekant människa på morgonprommen, joggande bakom en barnkärra med innehåll, och som på mitt HEJ! Svarar: Shit!
Bara för att Ludde sprang fram för att hälsa han med.
Så beter man sig väl inte på en byväg om våren när solen skiner och gässen jubelkvackar!