Påskdagen kom som en VÅRdag lagom till sommartiden, och vårtröttheten är ett faktum
skogsfrun går med släpande steg och vill mer än orken.
Dock måste man ta sig något för och att plantera pelleskott är en nöjsam syssla.
Lite skräpig förstås men det går över sa Dr Andersson.
Fem rara telningar står nu på tillväxt på brickan bakom några av sina mödrar*.
Den lysande röda härstammar från Makis uppfödning och denna fjälla anlände i förra veckan med en ny pellebäbis praktiskt plantad i moder jord i en avklippt mjölkkartong.
Tacka för skott ska man inte ty då kan det gå galet, sa tuppen.
Båtarna får vänta sista utposten så in i vassen gammalt & nytt
Det var då vi skulle göra en utflykt och skogsfrun valde ett isigt Sunnanå.
Inte kunde man tro att Vänerns is låg kvar och någon vandring på hällarna eller de hala skogsstigarna var alltför vanskligt.
Några fina bilder blev det ändå med Herr Pentax, men börjar han svikta i professionen!
Man får lura honom till skärpning genom att zooma litegrann först.
Kanske dags för denne slitvarg att gå i pension.
Hugg i nu! Annars väntar fängelsehålan= sädesmagasin i Sunnanå. Åh hej!
Det finns pigga pensionärer också;-) Tack för hjälp och sällskap Maki.