Fint besök från Fjäll i veckan.
Vännen Maki kan i likhet med Lasse Pöysti utbrista: Men var är min nääsa!
Ja frågan riktas förstås till den försumlige fotografen, näsan finns någonstans.
Skottdagen i repris, underbart att få bort snödrivan framför garaget, nu kan yarisen backa runt hörnet och slippa köra bort till grannen för att vända.
Skogsfrun som rensat bland papper och böcker, passar på att elda borta vid stallet.
Alltför lågt satt plog har tagit med sig delar av tomten, för mycket för oss två käringar att ta sig an. Det tar emot, men får nog besvära den skyldige om återställandet.
Efteråt smakade det inte dumt med fika i söderläge.
Solen stekte och fåglarna kvittrade. Vilken dag!
Morgontidning tll frukost är en lyx vi unnar oss.
Maki får en lagom bensträckare medan äggen kokar men Ludde stannar på trappen.
Här möter han upp och får agera tidningsbud sista biten.
Matte, som piggnar till vid Fjällans trevna besök kan inte nog uttrycka sin tacksamhet.
Ensamhetens lömska spöke fördrivs, om än tillfälligt och livet känns mer hoppfullt.
I kvällningen trumpetade årets första tranor för oss, vad mer kan man önska sig.