Förskräckande bilder!
Vintern klamrar sig fast och skogsfrun satte rova numro 2 -kravelspåren är STORA.
Gick ut med asklådan och slarvade med att byta till stövlar med halkskydd,
då får man stå sitt... askekast. Landade mjukt på skaren utan brytningar.
Tur som en tokig. Utan ytterkläder och mobil hade man väl under olyckligare omständigheter fått ligga där till midsommar.
Emellanåt tar vi en fika på verandan
i kvällningen solbelyst som här. En vindskyddad plats med dörren öppen, om inte västan ligger på.
Mirre återvänder efter att ha flytt fältet under mattes husliga övningar med snabeldraken. Är det lugnt nu tro?
Ja, alltför lugnt tycker matte, som i månader ovant lidit ensamhetens kval.
Fyra månader! Tycker ändå att tiden har passerat märkvärdigt fort.