Höstdagjämning.
Naturen bjuder oss sina frukter.
Äpplet från vildapeln i skogen,0ch ett fåtal kantareller från skogsparken.
Apeln vid dasset besöks av rådjur vilket Ludde har noterat och försöker avstyra.
Djuren verkar inte ha någon vidare respekt för honom, de återkommer oförtrutet.
Skogsfrun plockar snålt de lägst sittande äpplena men kommer kungen själv tar han rubbet med lätthet. Det må vara hänt.
Naturskyddsföreningens tidskrift gläder var gång med intressanta artiklar och fina foton. Inbetalningskortet likaså, när det kommer med Pilgrimsfalken som logotyp. Hoppas att många av boggens läsare är medlemmar och bidrar tilll föreningens arbete för skydd av djur och natur.
Trevligt ridsällskap fick vi i söndags! Agneta B. kom, såg och besteg tokan Idunn, som inte är så tokig när hon får gå i svansen på mor sin.
I strålande höstsol begav vi oss ända till Linderud där 45:an tar vid.
Hästarna var glada och piggnade märkbart till, särskilt gamla Frida verkade uppskatta att komma ut på vift i trivsamt sällskap. Skogsfrun också givetvis!
En incident som kunde ha blivit besvärande om den inträffat senare, skedde vid uppsittningen. Idunns träns ramlade ur munnen på henne! Det visade sig att en liten rem av tidens tand, murknat och gått rakt av. Bytte träns och så bar det av sedan vi vederbörligen förevigats av hovfotografen RR, hihi.
Det tog tydligen på krafterna. Nejdå, bara sedvanlig siesta med missen Mirre. Katter har då en förmåga att alltid hitta bästa platsen för sina lustar.