För några dagar sen hade vi barmark i trädgården och skogsfrun fick vårkänslor. Städade rabatter och hittade ett ljuvligt vårtecken -snödroppar på väg och rådjuren betade på gräsmattan.

Det var då det:-(

       NU, ser det ut så här!

Ludde håller uppsikt och RR skottar duktigt.

Temperaturen är -10 och fortfar att falla. Fjällbrudens besök snöade inne

och besvikelsen är stor. Men det går fler tåg -och bussar.

Det är vår lilla 2 km väg fram till kyrkan som är opålitlig, man vet inte när och om den plogas. Snön yrde ner hela förmiddagen och med senaste bärgningen i färskt minne vågade vi inte spela lotteri med Bore.

Strax före kl 16 kom plogbilen och solen men då var redan fjällan hemma på fjället igen, buhu!

Frostkall morgon, -15 utanför fönstret och +11 på datorbordet. Så är det att bo i ett välventilerat gammalt torp. Man klär på sig och uthärdar/härdas;-)

Dagens utmaning i Fototriss har som tema: Konst eller konstigt.

Utan att konstra till det alls väljer jag en svit bilder från grannkattens besök härförliden . En skygg gynnare som väl vetandes att han befinner sig på förbjuden mark; våra två hankatters revir, smyger i trädgården.

Jag sitter vid datorn bak nedfällda jalusier för ljusets skull och ska försöka fånga händelsen med min herr Pentax.

En konst eller bara konstigt?

  Aj som s...., där slank han utanför!

  men här fick vi korn på honom.

  utan att ha en aaning om sin roll som fotomodell, knallar missen hemåt.

  bonusbilden visar beskärningens makt, inga lameller.

Ja det var mina karameller. Fler finns här att smaka på.

  Ett klick förstorar och förtäljer.

Hjärtsnörp skulle nog skogsfrun drabbas av om hon själv satt i den där lilla korgen högt ovan där.  Tjusig syn häromdagen som dock inte dokumenterats på  Dalslands ballongklubbs hemsida, än.

Där kan man ta del av hur start och landning går till mm.

  Hjärtat klappar nog extra starkt när RR kämpar på Terra firma. Ved värmer flera gånger.

Envis sträng kyla är förödande för vattenledningar. Igår frös slangen till pumpen i stallbrunnen. Det blev för RR att mixtra ihop den med klämma sen den gått sönder vid upptiningsförsöket. NU har vi täckt brunnslocket med hö (i brist på halm) och skottat upp snö runtom.

Sent ska syndar´n vakna!
Även hästarnas vattenkar på logen/utestallet, har fått en värmande vall av gödsel och spån, det blir därigenom bara en isskorpa ovanpå, som lätt går att hacka upp.

  Hjärtligt välkommet är sparkföret som nu tack vare snöfallet , återuppstått.  Ett par turer har det blivit men skogsfrun har förvekligats och fryser trots all påpaltad utrustning.

  Hjärtans tack till pållen Frida som tåligt burit skogsfruns alla kg och sist men inte minst ...

Hjärtinnerligt tack till alla som ids läsa och ibland kommentera skogsfruns kråkfötter av noll och ringa vikt, somt allvar somligt dikt;-)

  Om djurens slaveri handlar  en nyutkommen bok “Jordens herrar” författare  Pelle Strindlund  
Pelle S. är medlem i en kristen djurrättsgrupp

Göran Greiger skriver om boken bl.a:
“Varför väcker djurrättstanken då så starkt motstånd? Därför att alla makter här sammansvär sig: religiösa traditioner, delar av vetenskapssamhället, tunga ekonomiska intressen och slutligen vår egen lättja och till och med våra reaktionära smaklökar. Ytterligare en förklaring är att det inte finns några bra invändningar mot djurrättsetiken och har man inga argument blir man ofta passionerad.”
källa Aftonbladet/kultur/bokrecensioner Läs gärna hela artikeln!

Ett tungt men viktigt ämne för skogsfrun som slutat äta kött just av den anledning som framgår i boken. Denna personligt färgade recension av Greider gladde och måste bara förmedlas.  Boken borde absolut läsas!
Särskilt nu när pälsar är på frammarsch igen, bevare mig väl! Blårävstofsar på stickade mössor  -så smaklöst och aningslöst (?) hjärtlöst. In i burar med dessa modelejon och ryck håret av dem så de fattar!

Såg på tv i morse en vette som var förtvivlad över böndernas stupida envetenhet att kastrera sina smågrisar utan bedövning. En helt onödig grej egentligen och nu finns t.o.m. alternativ.
Ifråga om gullighet står de små nassarna inte hundvalpar långt efter, valpar äter vi inte.

De arma smågaltarna har inget annat än döden att se fram emot och kastreras dessutom plågsamt utan bedövning trots att det nu sen 2 år tillbaks finns ett alternativ, ett stick med en spruta. Bönderna är visst rädda att av misstag kastrera sig själva;-)  jag tror mer att det är en kostnadsfråga.

Under min avbytarutbildning måste alla elever kastrera en liten gris, även jag blev trots min vägran till sist tvungen. Bonden påstod att grisarna skrek för att de var rädda och inte gillade att hänga upp och ner. Han kunde ju ha provat på sig själv;-)
Som sagt var och tål det att upprepas; goda alternativ till kött finns.
Kolla bara Hälsans köksskafferi!

 
Från valpar till hundböcker är steget inte långt. Jag har äntligen hittat Signe Björnbergs “Kamrat hund” på ett internetantikvariat. En liten häftad bok från 1953 som då kostade  9:75, priset nu var 140:-

Boken är hjärteknipande och humoristisk, en minnesbok över hundar som Signe  mött och levt med genom åren, erfarenheter hon gjort och åsikter om ett och annat.
Den ska bli kul att läsa och rolig ha i bokhyllan.
Signe har skrivet ännu en bok under sitt rätta namn, “Våra vänner djuren”. Jag har lånat den på biblioteket och läst den, helt makalös intressant och roligt skriven. Hittills har det inte blivit napp när jag sökt efter den på internet men vem vet, en lyckad dag så ramlar jag kanske över den.

Vecka 7 lider mot sitt slut och torpet är fejat, det doftar helg från den nybakta, mjuka kryddiga pepparkakan.  En mildvädersdag har vi haft men nu sjunker temperaturen igen mot -10-15 °.
RR har storhandlat i lugn och ro innan fredagsfrossan drabbar Köpingen, ibland tar allt slut på en och samma gång, så även detta inlägg.

Så här ser det ut där jag är idag, för en timme sen. Ute är det -20° inne på datorbordet +11!  Här gäller det att snabbt brassa på i kaminen och sätta på gröten. Vattnet rinner i kranarna och har alltså inte frusit.

Klicket förstorar och förtäljer. 

Månen kastar sitt sken över nejden. Bondens ljus långt därborta liksom varuhusets, ser ut att ha fått överslag.

Ludde är värmeälskande och riskerar snart att osa bränt;-)

Lilla fönsterlampan ger ett varmt intryck i en kall värld.

Dagen kommer att bli soligt gnistrande i blått och vitt, hade planer på en skidtur men hu, nu i denna kyla....tveksamt!

Fler dagsaktuella motiv kan upplevas på Fototriss här!

Bra drag under skidorna och lydig Ludde i full frihet. Lagom med snö gjorde spårningen lätt men en traktor hade bökat upp vägen alldeles hemskt här och var. Dock stöp inte skogsfrun en enda gång men känner av sina magmuskler (hade man såna!)  idag. En timme i solskenet gav nunan en besynnerligt rosa nyans och kanske aningen påfyllnad av D-vitaminförrådet.

En gång i tidernas mitt hade jag en dröm, att köra Vasaloppet öppet spår. Förstår inte varför det inte blev av när vi bodde i närheten och masen RR vid min sida var ganska van skidor.  Han hade tränat ihop med en finne från jobbet som placerat sig på 17:de plats i Vasaloppet. När vi nu blickar bakåt kommer det fram att ingen av oss är eller har varit direkt tävlingsinriktad, däremot gillat att röra på oss och i masens fall slåss mot tidtagaruret och sin egen förmåga.

Intresset för olika sorts sport splittrade och bandet till häst och hund var starkt, helst skulle de vara med på ett hörn;-) Draghundsporten passade alltså masen perfekt, relativ frihet och så roligt att det kvittade om han placerade sig, som bäst kom han visst 3:a.  Det var före min tid.

När jag nu åker skidor njuter jag av lättheten att ta sig fram jämfört med att pulsa tungt i snön. Magmusklerna ger sig inte tillkänna förrän dan efter och så småningom inte alls.
Ändå har jag sällan eller aldrig haft förmånen att få åka i ett preparerat spår, eget eller andras.
Har man lagt ett fint spår här eller där kan man vara säker på att någon finner det är lämpligt att kliva i eller så kommer det något fordon och eliminerar det helt. Hundtassars fördjupning glider man lätt över men det har ju inte de allmänna skidanläggningarna någon förståelse för så därför blir det kalla fötter åt fina anläggningen på Kroppefjäll t.ex.

I morse var talgbollar och solrosfröna slut och pippifåglarna gjorde stora besvikna ögon när skogsfrun kom ut , vad hade hon med sig...?!  Jo havregryn, två bredda smörgåsar och en rejäl bit Prästost. Efter en stunds fundering började de dock hacka i de annorlunda maträtterna.
 Ja ja vi SKA skaffa rätt skaffning, om inte idag så i morgon.

Holmsån alltid lika tjusande. Klicket förstorar och förtäljer.

Det ljusnar redan kl 7, dagen blir allt längre och man hinner vara ute mer. Promenaderna till Holmsån har återupptagits, först tar vi sparken ner till kurvan där å-vägen börjar, sen går vi åkervägen ner. Snötäcket är inte så djupt, därtill packat och bärande även en överviktig skogsfru iklädd kilovis med värmande plagg på sin ömtåliga kroppshydda.

   
Hundarna kan här springa lösa och snokar som tokar i alla de olika spårmärken som satts under natten. Skogsfrun känner igen sork, hare och rävtassars avtryck

Vi har också börjat sparka oss fram på skogsvägen. Sedan plastmedarna kom på sparken igår, tar vi oss fram även där snön ligger några cm djup.  Tyvärr var de bredaste medarna (55mm) slut när vi beställde förra året från Vansbro sparkfabrik (se tillbehör där)  
Sådana skulle man nog ha.

Ludde drar inte så villigt på skogsvägen, för mycket intressant vid sidan om. MEN han har börjat hjälpa RR dra upp veden i pulkan! Hur han orkar dra med tänderna i uppförsbacke  alla dessa kg är imponerande och vilken arbetsglädje! Han springer baklänges.
Jag gjorde en liten filmsnutt. Tyvärr stördes han av att jag var med men vi ska göra om det.

  Lagade fågelmat igår. Smälte kokosfett och blandade i solrosfrön, kanske inte så lyckat kom jag på nyss -de ska ju skalas! Havregryn hade varit bättre och att blanda kokosfettet med ister eller bakmargarin hade också varit smart.

På SOF -Sveriges ornitologiska förening, hittade jag en  frågespalt med käcka svar men då var min kokosnöt redan ett uthängt faktum. Köpetalgbollar blir för hårda för fåglarna i denna bistra kyla, fick jag veta. Jaha, man har ju märkt att åtgången minskat. Att vissa fåglar önskar fröna serverade på marken visste jag inte heller.

    Klicket förstorar & förtäljer

Naturligt fylld kokosnöt var populärt och snart uppätet. När spetten kom fick han dinera i ensamt majestät men även mesar och talgoxar gillade den exotiska frukten. Nötterna hänger i humlestörarna som nu bytt namn till kokospalm.
En liten blåmes är där och hackar nu, men någon kö är det inte. Det tar sin tid innan nya matställen eller påfyllda, sedan lång tid länsade, blir upptäckta och livligt frekventerade.
Själva skulle vi nog behöva sätta hänglås på kylskåpet och slänga bort nyckeln:-)

Tips på lättgjord och bra fågelmat är välkommet! 

  Klicka för större bilder!

Är det Ola-katten som kommer där bort på vägen...? skogsfrun tog kikaren till hjälp och upptäckte att katten var en Räv! Mitt på blanka eftermiddagen kom den lugnt travande, gjorde små avstickare ner i diket, satt där och lyssnade med huvudet på sned, efter sorkar gunås.

   
Närmare och närmare kom han vår hage där Idunn stod och halvsov.  Nyfiket betraktar de varann en lång stund sen fortsätter Smirre räv och försvinner ur blickfånget bakom stallet.

Skogsfrun blir själaglad för naturuppleverlser som denna.

Saknar däremot helt förståelse för jägarnas klagan över dålig “tilldelning” av Lodjur .  De kan väl gå till Konsum som vi andra och köpa sitt kött eller måste de äta Rådjur? Det måste däremot Lodjuren helt visst men de tar även hare och säkert sork.  I vårt län blir det gu ske pris ingen jakt alls på detta underbara djur, Naturvårdsverket har tagit beslutet över huvudet på Länstyrelsen, det var ett stort misstag att ansvaret om vår natur och djur flyttades till lokal nivå. Vilka sitter där... jo säkert många jägare som ser naturens rikedomar enbart ur sin egen krassa verklighet.
Lodjur kan inte gå till Konsum.

Vädret har slagit om till milt -blott ett par kallgrader, som alltid vid häftiga kast  rister det i kropp och själ. Frusenhet hela dagen förlamade  tills skidorna kom på och vi, Ludde å ja tog en extra lång tur. Absolut ett av de bättre sätten att få upp ångan och humöret.
RR körde på spåret via tv förstås, nu har ju tävlingarna i Holmenkollen slagit ut i full blom.

Javisst är det spännande att se kraftmätningarna men inte går det upp emot att uppleva dem i verkliga livet och helt personligt. Mobilen i fickan ifall farligt fall...fot i rot eller felmanöver i traktorspår t.ex.;-)) 

Allt gick väl, Ludde fick bra motion och sen sussar vi gott om natten.

  Klicket förstorar bilderna !

Igår kom mikron Wirre med budbil från Åmål! Skogsfrun och RR blev virrigt glada och slet upp paketet på 14 kg i en svinblink.  997 kr inkl moms, fakturering och frakt till dörren på 6:te dagen,  det kan man inte klaga på.
Skogsfrun gav sig tveksamt in i bruksanvisningens labyrinter med hjärnan på högvarv, Alltihop föreföll totalt obegripligt men löste sig omsider genom test med en kopp kaffe, i mikron alltså;-) Enkelt och smärtfritt med 2 programtryckningar: Beverage: dryck vanligen innehållande vatten (kopp-symbol) och Start.

  Mikron har funnit sin rätta plats.

 RR:s frysta färdigrätt sattes in vid middagstid och där användes ett av 3 alternativa program + Start, knappt 6 minuter tog det av vår dyrbara tid;-)) Men vad nu den roterande skivan  rörde sig inte mer än en rondellhund, dyr still satt den.  RR till att mixtra, skogsfrun stängde av, ja närvaron alltså det fick gå som det ville. Envisa masar är det inte lönt att beivra det har de ju bevisat genom århundradena -och si!

Efter mycket plingplong och skrammel rörde den på  sig och det varde även ljus i luckan!   

Regn har gett oss ishalka igen, inte bra. Mildvädret är i och för sig välkommet eftersom vattnet i hästbrunnen börjar sina.  Det har väl fryst i marken med noll påfyllning som följd.
Dra vattendunk är det bara Ludde som gillar så vi hoppas det ska tina upp.

Så trygga vi sitter här i torpvärmen med fyllda matförråd, hotbilden är liten jämfört med oroligheter ute i vida världen.   Skrämmande information blixtrar förbi på Tv-skärmen men då är det bara att byta kanal så är det puts väck. Vad ska man göra åt eländet  annat än sucka så tungt uti skogen.

Fototriss har som veckans tema; STOPP!

Oj vad det sätter fart på fantasin, skulle önska att jag hade en fin stopp att visa upp, alltså på en socka;-)

Men det blir djuriska sommarbilder ur gömmorna istället. Var så goda!

Stopp!

Vänta på mig säger Ola till kompisen Mirre.

Stopp! Ge dig nu och tjura inte, tycker antagligen fjällkossan om denna envetna uppvaktning.

Stopp! Hit men inte längre släpper kanadagåsen en nyfiken skogsfru.

Fler stopp att beskåda finner man HÄR!   

 Olof Palme.

Fortsätter på inlägget den 26 febr 2011,  25 år sedan detta hemska brott.

Olof Palme kommer idag att uppmärksammas i alla medier och minnas med  värme och stor respekt för sin livsgärning. Hans  patos för demokrati önskar man nuvarande sossar ville ta till sig och försöka återuppväcka,  Olof Palme, må han vila i frid och gärningsmannen en gång för alla avslöjas.

Mordet på Olof Palme har väl förbryllat alla och är nu på tapeten igen.  Var det Christer Pettersson som sköt honom?

Ja det tror med bestämdhet Aftonbladets reporter Lennart Hård, se video som berättar varför. C.P var livvakt åt Tingström (bombmannen) och kan ha fått i uppdrag att mörda Palme

Länkarna belyser fallet väldigt trovärdigt, följ dem och läs själva!

Skogsfrun har hela tiden varit övertygad om C.P:s roll, han var känd som torped -en som mördar på beställning. Detta fick jag veta på en fotbollsmatch mellan IK Brage-Landskrona  1980  på Domnarvsvallen i Borlänge.  Brage vann med 3-0. Matchen var speciell av följande skäl, vi var nykära, Landskronas målvakt en islänning, var skadad och liksom skuttade fram. En man i publiken, som vi iakttagit p.g.a. hans underliga utseende sa plötsligt: “Väldigt underligt utseende den där målvakten har”. Vi brast i skratt och kunde knappt sluta.

     Ulvi som nosat på C.P. En av de ljusgrå valparna är Bolla som också var med;-)

Där stod vi för oss själva i folkmyllret med de tre västgötaspetsarna Ulvi Bolla och Olivia, då det kommer fram en man och ställer sig alldeles intill mig på min högra sida, RR stod till vänster. Jag tänkte att han kanske var intresserad av hundarna, dessutom åt han varmkorv så kanske tänkte han bjuda dem. Jag vände mig mot mannen och mötte hans blick den var iskall! Jag glömmer aldrig de ögonen! Nästa gång jag såg dem var på fantombilden av Olof Palmes mördare -86. Men det är ju mannen vi såg på matchen i Borlänge, utropade jag till RR.

Lisbeth Palme sa vid identifieringen att hon aldrig glömmer ögonen och den blicken, jag har aldrig fattat att hon som ögonvittne inte godkändes, juridiskt petimätri som fick ödesdigra konsekvenser.När jag senare fick se fotot av C.P i tidningen kände jag direkt igen mannen från matchen i Borlänge! Naturligtvis hade Lisbeth Palme rätt i sitt vittnesmål. Funderade av och till om jag skulle höra av mig till någon men avstod, tänkte väl att bryr de sig inte om Lisbets uttalande så...

Hur vet jag att Christer Petterson var torped... jo det fick jag veta på matchen för när vi stod där och jag hade på tungan att tilltala C.P kom en av RR:s arbetskamrater emot oss och mannen vid min högra sida försvann som hade han gått upp i rök. Arbetskamraten var en f.d. Kumlafånge som jobbade med övervakare på RR:s arbetsplats, han sa; “Den mannen ska ni akta er för, han är livsfarlig, en torped”.  Han och C.P hade suttit på Kumla samtidigt.

Ett enkelt* beställningsmord av en som hatade Palme, ja det köper jag oreserverat.

Även Kriminologen Jerzy Sarnecki är övertygad – det var Christer Pettersson som mördade Olof Palme. "Pressen var för stor, alla gjorde fel så vi kommer aldrig få ett klart och tydligt svar", säger han till SvD.se.

Kanske ändå...!

Måndagar fasade man för i sitt yrkesverksamma liv, tihi det låter något det. Men visst verkade man både här och där, fast inte hästar. Fattar inte hur man hann med allt.

Numera är veckans första dag närmast efterlängtad, all service fungerar och det blir liksom mer livat i holkarna;-) ANDRA jobbar;-)

En glad överraskning i form av ett oväntat telefonsamtal, rosade min förmiddag. Det var en gammal vän som tappats bort under turbulenta år med flyttning hit och dit, 30 år sen vi talades vid! Mycket att avhandla givetvis och hade vi inte blivit avbrutna av masen som kom in från kylan och krävde sin blåbärssoppa, hade vi väl suttit vid lurarna än, eller vad tror du Eva?  Tack tack tack för att du ringde!

Ludde han fortsätter att vara husses lille dräng. Jag har gjort ett nytt försök att filma, nu inifrån bakom glas och ram för att inte störa händelseförloppet.  Kolla vilken energi, husse hinner knappt med!

    Förstora med klick!

Fri utsikt från balkongen. Ludde och RR grejar med stallbrunnen.

Mars är vintermånad, dock endast 4 veckor till vår, men redan känns något särskilt i luften och ett speciellt ljus darrar över nejden.

Eller är det rent önsketänkande?

  Pelargonerna som övervintrat i stallkammaren är medels skottkärra återbördade till  torpstugans övervåning. Meningen är att de ska vakna till ett nytt grönt liv i skogsfruns svala sovrumsfönster, utan element inunder. Ett under vill nog till så som de ser ut!!
Vi börjar med att bjuda dem en lagom slurk vatten och sen får naturen ha sin gång, som han i Tidaholm sa om gondolerna;-)

  Mirre vill gärna vara med på balkongen.

Ibland väljer han nedstigning via taken.
Men vad hände... på fotot blev han enbent och slinker in genom dörren.
Enbenta katter klättrar inte;-))

     Klicket förstorar och förtäljer!

Va! vad säger han mannen mitt emot vid frukostbordet...Fru Sen?  sitter han där och är TYKEN. Nej svarar han, jag sa att det är TRE PLUS idag. Okay, det var ju skillnad som vin och vatten. Inte fasen är skogsfrua sen,  som alltid uppe före tuppen, donar och fixar så RR bara har att sätta sig vid dukat bord efter nedstigningen från paulunen. Inget att klaga på här alltså;-) (Möjligen börjar man bli lite döv).

Ja det är verkligen våraktigt ute idag. Solen skiner och bortsett från en kylslagen Nordan är klimatet riktigt människovänligt. Vintern tycks annars bara bli längre och längre och frosten går aldrig ur, varken utanför glaset eller innanför rocken;-) Skogsfrun får lust att trotsa vädrets makter och naturens gång, släpa upp trädgårdsmöblerna från garaget och inta en fika på tunet.
Vem vet, då kommer kanske Göken och vill vara med, hehe.

Nya mikron är vrång, tallriken vill inte dansa runt som den ska. Den måste, sa firman när jag nyss ringde supportern, mest för apparatens skull den överarbetar annars. Vi skickar en serviceman och ett mail innan han kommer. Så bra! Om det är något allvarsamt fel hoppas vi mannen tar apparaten med sig och vi får en ny ...snurrebock.

Skogsfrun blev redigt ilsk i morse, först pikad* och sen slagen.... i vårt dagliga morgonparti 2-mans Whist alltså. Det är ju inte klokt vilken OTUR man kan ha i kortspel ibland!
Inom speldjävulskretsar brukar man säga att “korten inte går ens väg”.  Skogsfrun tror bestämt att det också är psykologiskt betingat, är man låg* blir också korten låga;-) Då får man lov att gaska upp sig.

I övrigt händer väl inget speciellt utöver rutiner här idag. Sitter belåten med att ha avslutat en försäkring och ett medlemskap i SKPF, det ska katten vara pensionär i dessa tider;-)
Små avgifter, totalt onödiga som man inte har fått något för under alla år -pengar i sjön.
Dags att kasta ankar och nu är DET gjort. Såå skönt när man tagit tag och kastat av sig barlast som bara tyngt.   

Jaha så var man hemma på torvan igen. Mikron är avlämnad i grannstaden och det var ingen barnlek. Firman hade gömt sig väl bakom en lång hyreshuslänga, man fick fråga sig fram och missade ändå. Som sista utväg innan en snöplig hemresa med mikron fortfarande i bagaget nappade skogsfrun åt sig mobilen och ringde firmans nr. Har du en liten blå bil frågade den svarande i andra änden. Nää jag har en stor mörk Volvo men jag ser en liten blå bil framför mig.
Samtidigt ser jag en man som står och talar i mobil och VINKAR till mig. Haha, jag var ju framme!

På onsdag KANSKE mikron kommer till köpingen och jag slipper fara 10 mil igen. Vi får väl försöka överleva på kallskuret;-))

  Passade på att hälsa på hos den kära moster Vickan och kom lagom till lunch.  Ludde den ständige följeslagaren var översvallande glad att se henne igen och verkade tro att hon glömt morgontoaletten. Slick slick. 

Moster V. har drabbats hårt i vinter av diverse farsoter och legat på hospitalet i omgångar, nu var hon tack å lov piggelin.  Det finns gränser för vad man tål som 88-åring! Ingen på sjukhuset trodde att jag är så gammal, sa V. belåtet. Nej man skulle snarare gissa på 70 och av sinnet att döma på 25;-) Lågt blodtryck och hög ämnesomsättning är måhända nyckeln till ungdomens källa.

45:an däremot hade högt tryck på hemvägen, något jag försöker undvika men man får finna sig i att dras med i malströmmen och hem kom vi helskinnade även efter denna stá vänna.

Nu väntar tv-soffan med diverse förnöjsamheter på olika kanaler.
Tur man har dator och kan se SVT Play i efterhand och inte missa det väsentliga här i livet;-))

Trevlig helg i som här inträden!

Ja, då ska vi få tävla igen här i Fototriss med chans att vinna en härlig upplevelse: http://www.coolstuff.se/category/Upplevelser

Tema är SE UPP! Yltjut, man kan vinna en timme klappa varg!

SE UPP! I backen annars får ni 750 hål i nacken, skaldade man så vackert som barn. Skidor  på självaste Vasaloppsdagen är väl inte fel.

Snön har krympt rejält av dagsmejan, men än kan man allt ta en glidande tur genom storskogen. Brukar alltid bli så sugen av att titta på den mångtusenfotade skaran i dalaspåret  så risken finns att laggarna kommer på idag.

Se upp! i backen

annars får ni 750 hål i nacken.

Se upp! i som här utträden.

Överhängande fara vid dörren.

Se upp! alla små fåglar

Katten Ola är farligt uppflugen. 

Fler fantastiska tävlingsbidrag kan ses HÄR!

  Nu kommer dom!

Ett omisskännligt kvackande hördes i luften när skogsfrun yr och vinglig stod på tunet i morse.  Den bevingade skaran anländer och håller tidtabellen sen förra året, bilden är tagen då den 6 mars.

Yr och vinglig...jo det blir man efter ett par dagars kräksjuka. Drabbades strax efter att segraren gått i mål i vasaloppet på söndageftermiddag och sen var det inte roligt ska jag säga. Nu är det RR:s tur men han verkar att komma lindrigare undan.

Måhända var detta en present jag fick med hem från moster Vickan, hon hade nyss haft eländet och fått ta in på hospitalet för dropp. För min del räckte det med blåbärssoppa men den saken är klar; dessa sjukdomar är inte att leka med!

Nu ser vi fram emot en god kopp nyponte och en läcker skorpa därtill, när magen säger sitt får kroppen lyda;-)

  Vi har då ingen tur med våra födelsedagar i år. När jag skulle ha lite firning förtog värken i armen det roliga och nu när RR ska till är vi drabbade av vinterkräksjukan och blir illamående vid blotta tanken på godsaker. Men vi ska ta skadan igen vid första bästa tillfälle;-)

Godaste grannen överraskade med krispigt läckra tulpaner men hejdades på tunet av en förskräckt skogsfru, som med håret på ända och halvägs ut genom fönstret höjde ett varnande stoppfinger med tanke på smittorisken. Blomstren levererades så vänligt på trappen och tacket senare meddels telefon. Man ska vara rädd om sina grannar:-)

Skogsfrun som nästan ropat hej igår, fick återfall på natten och har endast fått ett par timmars sömn nu i eftermiddag.  Vaknade och trodde det var en ny dag, nä sa RR det är ju min födelsedag! Stackars man, fiskbulle med lite ris till middag, avslagen cocacola och blåbärssoppa se där 3-rätters menyn som inte gör någon glad men förhopppningvis stoppar upp ett högst onormalt beteende!

Mot alla odds lyckades RR utan missöde ta sig atter å fram till Köpingen och där uträtta en del nödvändiga ärenden. Lämpliga livsmedel och så hämta hem mikron som nu helats i det lilla motorrummet och avlämnats på bensinstationen. Ja så där märkliga kan turerna bli på små orter där folk litar på varann och är hjälpsamma. Nu snurrar det inte bara i huvudet på skogsfrun utan tallriken i mikron cirkulerar snällt vid påtryckning. Ett litet fel visst, lätt avhjälpt som firman står för till 100%.

Fattas bara säger denna Sara;-)