Bland det första skogsfrun gör på morgonen är att sätta på radion.
Ture fasantupp har visst lärt sig att då är käringen äntligen uppe.
I morse kom han smygande runt hörnet vid trappen och bligade storögt uppfordrande mot människan i fönstret.
Här är man inte bortskämd med herrbesök och särskilt inte av så granna som fasantuppar, så skogsfrun skyndade sig ut med det som huset förmår, just nu bröd och havregryn ( ska handla solrosfrön idag om jag tar mig ut med bilen).
Så glad han blev! Kacklade till svar på mitt småprat, ratade brödet men pickade brått i sig grynen.
När jag lämnat scenen dök genast skatorna upp och försåg sig med brödet och till min stora glädje såg jag att koltrasten har en hona i sällskap. De vill inte dinera med större fåglar utan avvaktade i kulissen på sin tur.
OCH SNÖN HAR RASAT FRÅN TAKEN INATT!
Tidigare i veckan har snön yrt runt torpet och skogsfrun har verkligen fått lägga manken till och skotta. Minsta möjliga men mest viktiga. Framför garaget så yarisen kommer ut. Stigen upp till huset trampas men på baksidan finns en utbyggnad vars tak har för dålig lutning. Där måste snön rakas ned för att inte smältvattnet ska krypa in bakom plåten och orsaka vattenskador inomhus. Medan skogsfrun sliter mår krukväxterna gott bakom glas och bom. Första knoppen utslagen på mårbackan och bananträdet* visar upp några små blygsamma blommor i bladvecken.
Under fågelautomaten upptäckte skogsfrun en främmande kisse som låg där och lurade.
Undrar var den magre stackaren kommer ifrån...Skygg var den och rann iväg som ett streck när skogsfrun lockade.
Farväl vackra istappar...
Nu har skogsfrun demolerat dem. Bäst så innan Ludde händelsevis kunnat få dem i skallen.
De uppträder nämligen utanför dörren som leder till hundträdgården.
Fotat sent en kväll inför sista rastningen.
Nu väntar vi på andra droppar, de där vita som avvaktar under snön.
Men än är det vinter kvar säger mor.