Fortsättning på föregående inlägg:
Pingst rimmar på hingst och då firas många hästbröllop, ja även tvåbeningar slår sina påsar ihop den helgen och hoppas det ska vara livet ut, djur är duktigare på att njuta av stunden utan långsiktiga planer.
Den goe värmen vi snabbt vant oss vid, tog slut lagom till helgen men vännen Makis hjärtevärme blossade några trivsamma dagar på torpet.
Den stukade foten satte stopp för längre vandringar, men vi tog oss iaf till Åa en dag.
Passerade Kreaturen, som var fullt upptagna med sitt, nyss släppta i bet och ihop med Ferdinand, kalvar är nyfikna på livet och skuttar på upptäcktsfärd tillsammans.
forts. från föregående inlägg:
Ulrik 2050 Glomstadgutten 1975 Aramis du Nord Camargue
Åter till hingstarna, de skogsfrun fick äran att träffa på hingststationen i Veneröd. Ja även de trevliga människorna där, som skötte allt med bravur och hade tid för oss. Tack för godaste rabarberkakan till kaffet Maria, den inspirerade till liknande experiment.
Meningen var att skogsfrun skulle få rida deras egen stjärna, kungen i stallet Nordsvenske Ulrik 41 poäng i bedömning, något som den stukade foten satte stopp för. Tala om otur! Erbjudandet står kvar, sa Maria.
Skogsfrun hade förutseende nog övat upp sina färdigheter med att lektionsrida stor häst ett par dagar innan, steg och ryggverksamhet är ju helt annorlunda än på islandshäst och det var några år sedan man "bytte ner sig"... OBS! detta handlar enbart om cm! Upplevelsen var något chockartad men genomfördes och hade säkert varit av stor betydelse ifall det blivit rida av på Ulrik.
(Förresten bytte vi inte hästras, det blev bara så att islänningarna blev sist kvar)
Ston på tur att bli kelade med. Stallets egna i olika åldrar.
Nu blev det ögonfröjd och klappa på hästar istället och en otroligt fin upplevelse ändå. Stort tack till värdparet/stallägarna och till.....
hönsaflocken! De som bidrog till den läckra rabarberkakan.