Med pappa och farfar
23 januari ett speciellt datum för somliga. Tänka sig den dagen....
En lätt förlossning på Maria Alberts, första barnet och farföräldrarnas första barnbarn. Självklart hamnade skogsfrun tidigt i rampljuset och växte upp till en ganska självsäker unge, understödd och påhejad av hemmavarande fastrar i farfarshuset där vi hyrde lägenheten ovanpå.
År löper undan, föret har varit både gott och kärvt. Så här i slutet av spåret finns ungen därinne kvar och fattar inte varför kroppen inte hänger med på det ena och andra -vill men klarar allt mindre. Dags att trappa ner på aktiviteterna eller ännu hellre, byta dem mot mindre fysiskt krävande.
Hitta dit och nyfiket söka nya stigar att vandra på.
Kärkommet besök av son och barnbarn gladde en söndag. Ludde placerade sig förstås mitt i idyllen som vanligt. Både sparkföret och maten föll på läppen och skogsfrun fick hjälp med både snöskottning och stängsling.
På måndag kom så vänligt, lägligt vännen Maki och fixade en härlig risotto och skogsfrua kunde luta sig tillbaks och vegetera mellan varven...så även Maki !
Värmlandsvännen kom tacknämligt och stängslade...igen! hästarna utsläppta.
Idunn är nyfiken fuxig och ställde till en del besvär för sin gamla matte. Utbryt ur hagen varje dag med frostig stängselreparation som följd. De torra nässlorna på andra sidan har lockat, men sedan också omgivningarna längre bort.
När hon begav sig upp till grannen var det dags att gnugga geniknölarna ordentligt och då kom skogsfrun på att öppna upp hela hagen och har man sett -det tycks hjälpa!
Där går de nu och sparkar i snön, letar efter fjolårsgräs och annat mumsigt och har sysselsättning. Hästar kan också ha tråkigt.
Kylan har lossat på sitt järngrepp och idag har vi behagliga + grader lite snö föll igår men nu är det bara stilla och lite grådisigt. Hoppas vi slipper mer snö med åtföljande jobbig skottning
men en får ta´t som det kommer.