RR Lussegubbe, klart piggare!
Den 2 dec väcktes skogsfrun av förtvivlade rop från undervåningen
där låg RR hjälplöst i en hög efter att ha dröst omkull.
Mitt i natten -kl 3 hade han blivit törstig och gått till köket för en slurk, det skulle han inte ha gjort.
Gjort är gjort och det blev att ringa 112, ambulans kom inom en 1/2 timme. Fraktur konstaterades på vänster ben och iväg det bar. Inte helt lätt i våra trånga utrymmen men det gick vägen. Till Näl förstås där han i skrivande fortfarande befinner sig.
Opererad med en spik för höftledsfraktur ligger han pall och terroriserar personalen efter bästa förmåga.
Bästa vännen Maki kom som ett skott och tröstade skogsfrun som lider av ensamhetsfobi.
Ludde blev också glad för sällskap, inte minst vid matbordet där det serverades speciellt läckra trösterika rätter. Vad sägs om Västerbottenostpaj och Risotto på svamp och rostade rotsaker.
Se så glada vi är på morgonkvisten, tror det var en valsmelodi.Skogsfrun kastade av sig mossan och svängde sina lurviga. Ludde blev uppspelt och ville vara med.
Men Maki kunde inte stanna för gott, det finns en som i sin tur i så fall börjar sukta efter sällskapet. Skogsfrun föll ner i ensamhetsträsket igen tills....
Värmlandsvännen kom farande och vi drog till havs. En dag med västlig vind när Vänern låg blank och solen lyste vår strandpromenad.
Underbart är kort men ensamhet kanske går att vänja sig vid....
Känns bättre nu när RR visade sig klart piggare vid besöket på Luciadagen.
Hann precis hem innan mörkret sänkte sig över nejden. Köpingen strålade av ljus.