Fjällan från Fjäll dimper ner i Köpingen per buss när skogsfrun kallar.
RR är krasslig och sängliggandes så ett par villiga och friska armar uttnyttjas här å det grövsta. Skogsfrun skäms men nöden har ingen lag sägs det och Fjällan påstår att hon tycker det är roligt. Det skamfilade samvetet repar sig en smula.
Vandringarnas tid är dock förbi. Vi hölls på de närmaste stigarna med Ludde i koppel.
Glädjande nog har hans sårskador läkt fint,
skogsfrun har följt vettens ordination till punkt och pricka.
Den mirakulösa Manuka-honungen gjorde nog susen, den rekommenderar vi!
Verksam vid många krämpor och sensationellt läkande.
Ludde har alltså hållits i stillhet och skogsfrun har ju ett dåligt knä, det ska man visst nonchalera. Rörelse trots smärta, rekommenderas vid artros men så värst kul är det ju inte. Om det nu är artros...?
Novembervädret förnekar sig inte -regn och rusk och korta dagar.
Det handlar om att uthärda och hitta på inomhusaktiviteter.
Någon stugsittare blir man inte i vilket fall när det finns hästar i hage och stall.
Tur att man gillar väder av alla de slag....
Ombyte förnöjer sa gubben och bytte kalsonger.