Blåsig och ganska ruggig dag, känns ovant efter all sol man lapat de senaste dagarna.
Vinden är för hård för att det ska bli regn annars suktar nog marken och grönskan efter vatten , då blir det grönt på en gång. 1:a Maj kommer att grönska det är ett som är säkert, knopparna är beredda.
Det känns rätt skönt med giltig anledning att ligga på soffan och läsa Mankells Tea-bag, visste inte att han kunde vara så rolig. Handlingen växlar mellan huvudpersonens privatliv och en flyktingflickas berättelse, det är privatlivet som är roligt, flickans berättelse är poetisk och gripande.
Efter Tea-bag står Vargen på tur. Boken Varg av Hans-Ove Larsson, zoolog-vargexpert f.d intendent vid Skansen, tyvärr nyligen avliden. Stor förlust inte minst i arbetet med att öka förståelsen för vargen och dess givna plats i vår fauna.
Hans bok lever vidare och borde ingå i skolornas naturprogram.
Kanske har den utgått på förlaget men själv hittade jag flera ex på Bokbörsen och beställde till en ringa penning, boken visade sig vara i nyskick.
Rekommenderas varmt!
Frida innan klippningen för exakt ett år sedan, och idag.
Igår vårstädades hästarna, de uppskattade det hela fast Frida tyckte det blev väl utdraget och försökte med ett svinhugg mot slutet. Utan att lyckas för jag är beredd när det gäller henne. Damen har piggnat till! Förbättringen kan bero på det vitaminrika gröngräset och solen. Borta är snuvan, blicken är klarare och rörelserna mer alerta.
På avstånd ser hon ganska bra ut men vid närmare beskådan avslöjas hur mager och urfallen hon blivit, allt foder till trots. Vintern och åldern har tagit för sig men om det vill sig väl får hon en bra sista sommar.
Konstigt nog satte hon ingen eller obetydlig vinterpäls i höstas och nu fäller hon lite smått så vi slipper den förhatligt jobbiga maskinklippningen. Lite frisering under hakan med saxen får den skäggiga damen att se mer hyfsad ut.
Med Ludde som ständig följeslagare inspekterades dammen i skogsparken häromdagen.
Med kameran om halsen överraskade vi ett vackert rådjur, alltså ca 20 m från hundträdgården. Ludde lades plats och kameran hanns inte med tyvärr.
Vinterstormarna hade fällt några aspar som låg med topparna i vattnet.
Först fick skogsfrun tanken att det var ett bäververk men snittytorna var raka och då skyller vi på stormen istället. Bäver hade varit kuligare!
Många sittningar på tunet har det blivit mellan arbetspassen. Hela trädgårdsmöblemanget är utplacerat där det ska vara, endast hängmattan avvaktar sommarens intåg, måtte den även i år hålla och vänligt vaja en skogsfrus gedigna tyngd.