Stormen Svea kom i något modifierad form, men tillräckligt kraftfull för att kapa ett ganska stort träd intill huset. Hade vinden varit en annan kunde hundverandan fått sig en törn. Mycket jobb med handsåg, vi sätter vårt hopp till motosågsmannen.
Trädet ligger inte ivägen alls och vilar inte heller på staketet, lite go tändved så småningom.
Vädret är behagligt och de senaste dagarna, även idag, har bjudit på strålande solsken och lagom kyla -ett par minusgrader. I kombination med blåsten har nu marken torkat upp och skogsfrun kan gå i gympadojor mellan stall och boning.
Man förleds att tro att vintern är slut men säkert har vi bistra tider att vänta.
Februari Mars brukar ju Bore bjuda upp till virvlande dans.
Den lilla snö vi fått försvann helt över en natt. Här ligger den ännu kvar och desperata Mirre längtar in till den goe värmen och matskålarna.
Ola väntar tåligt och han bekymrar oss. Mager och ruggig trots all mat både ute och inne -vi har ju sorkår tack vare barmarken. Funderade på om han kan ha drabbats av sorkfeber men läser att katter och hundar inte smittas av denna sjukdom. Avmaskad är han också.
Det får nog bli ett samtal med vetten.
Gamla Frida däremot har gått mot en klar förbättring!
Hon har ju en trolig diagnos som är ett syndrom och kan variera. Hennes päls har inte växt onormalt sen senaste klippningen och hon har inte haft fångsymtom på hela sommaren, det kan i sig vara en orsak att hon blivit bättre. Glädjande!
Och nu är det dags för hovis igen.
Ack ja, det är mycket bekymmer med djur, som om inte våra egna krämpor skulle vara nog. Men som en bäddar får en ligga är ett sant om än lite trist ordspråk.
2015 blir ett spännande år. man hoppas de ska komma överens däruppe i maktens korridorer, att EU ska ingripa i rovdjursfrågorna och att vår miljö hamnar mer i fokus.