Ärade gäster får sitta på kökssoffan med Ludde.
Igår tisdag fick vi långväga besök, ända från Töreboda hade Titti kört för att komma till ett gammalt ...torp på Dal. GPS:en stängde hon av och kartan hade hon glömt, men fram kom hon precis i tid till 11-kaffet!
Så himla roligt att träffa någon man umgåtts med i åratal på nätet, både på bloggen och i facebook, Naturligtvis var det som om vi känt varann på riktigt och vi pladdrade i mun på varann så den arme RR fick inte många sylar i vädret.
Vi tyckte båda att det var så mysigt att igen höra den välbekanta skaraborgsdialekten som vi båda har minnen av. Jag från mina morföräldrar och RR från sin militära bana i Skövde.
Efter kaffet gick vi en torprunda och så skulle hästdamerna fodras förstås.
Trotsade ösregnet och var ute i flera timmar med avstickare från Pilgrimsleden,
Det gav aptit och rödbetssoppan var inte för starkt kryddad, som skogsfrun befarat.
Tiden flyger iväg i trevligt sällskap och när skymning föll kom Titti på att hon nog skulle hem också.
Avskedets stund är inne och solnedgångens skimmer utmanar MR P en sista gång.
Tack goaste Titti för att du kom och för alla håvor till katter, hundar och pellar.
Hoppas löftet om att ses igen i sommarens soliga dar går i uppfyllelse.
Kanske Dalsland, som ju har några av Sveriges kurvigaste och vackraste vägar, kan locka till en MC-tur rent av. Tror det skulle bli Triumph-artat ;-)
P.s Om inte skogsfrun satt så bergtaget fast på Torpet i alla sysslor och pysslor vore det himla skoj att dimpa ner och drabba er mångåriga vänner på nätet. Skogsfrun kommer att ta varje tillstymmelse till chans så känn er inte för säkra gott folk!