Gomedda go vänner. Nyss såg himlen hotfullt åskblå ut
kontrasterade så vackert mot höstfärgerna men Tor har vi ingen lust att träffa.
Han drog sin kos och skogsfrun & co kunde koppla av –utan att koppla ifrån.
Glatt överraskade...
blev vi när vi vände blad i ortstidningen i morse.
Där mötte oss anblicken av en gammal vän och hans trogne kompis och arbetskamrat nordsvensken Tore. En lyckoträff den hästen och en sådan glädje han gett sin ägare.
I sommar har de turat på Hunneberg vid diverse jippon och tjänat ihop till födan gunås.
Det kan inte våra isisdamer skryta med, men de är nog världens dyraste (och käraste) gräsklippare.
Mycket har timat under skogsfruns bloggtorka.
Ny regering ger hopp för framtiden.
Inte minst för våra vargar, med en ny positivt inställd miljöminister.
Hösten är kommen och illustrerar i år på ett utmärkt sätt Karlfeldts diktade ord.
Varma dagar sitter vi fortfarande på tunet och lapar sol och kaffe.
Nu är den stolta vår utsprungen,
den vår de svaga kalla höst.
Nu blommar heden röd av ljungen
och hvitt av liljor älvens bröst.
Nu är den sista visan sjungen
av sommarens kvinnligt veka röst;
nu stiger uppför bergens trappa
trumpetarn storm i dunkel kappa.