Men hur har ni ställt till mor min..
tycks Idunn undra. Hm –vi är inte riktigt klara. Klippmaskinen krånglade efter vanligheten eller så fallerar vårt kunnande inom teknken...mest troligt.
Det är en liten skruv allt hänger på, har vi äntligen förstått.
Andra dagen gillt!
Långtifrån perfekt men det får duga. Hoppas nu att det goda höstvädret håller i sig några veckor så Frida hinner få lite mer päls.
Tror nog det, annars får det bli täcke på.
Att fotografera och ställa upp när gröngräset lockar är inte lätt,
Frida ville förstås hellre beta än leka fotomodell.
"Men mamma då! Är det verkligen du!"
Idunn var tvungen att känna efter...verkade det som. Naggandet ville aldrig ta slut.
Klara höstdagar sedan trolska morgondimmor lättat.
Krig och politik oroar vår jord.
Strategi går före hjärta och ärlighet är blott ett ord.
Rimligen borde detta straffa sig, men de saktmodiga
får nog vänta på sitt (himmel)rike.
I den friskt ångande skogens alla dofter
finns utrymme för djupa andetag.