Vi går genom skogsparken där orkidén Jungfru Marie Nycklar nu blommar.
I morse blev det änna trångt på leden. Kom ut lite väl sent och det straffade sig, vill ju helst vandra ostört, bara lyss på fågelsång och få chans att se ett eller annat vackert rådjur.
Fågeltornet i Sunnanå
Först mötte vi en liten ljus bil som stannade, det visade sig vara vår gamle besökare, ornitologen som varit ute och skådat i morgonväkten. Vi fick en trevlig pratstund och han omtalade att man sett en Ägretthäger vid Gösjön. Det är en helvit art inte så vanlig på våra breddgrader. Nu visste han att den höll till vid Sunnanås nya skådningsplats vid utloppet av Holmsån.
Som vi stod där och pratade kom en bil körande nerifrån och vinkade åt orren* att backa, men han valde att köra in i en ficka där jag stod med hundarna. Det var skogvaktar´n sa han och drog på smilbandet. Ja ja, den självutnämnde, så rätt han hade. Vi hade mycket att tala om och stod kvar när “skogvaktar´n kom tillbaks, oj så nyfiken han måste ha varit ;-)
Bild från vandringen på Skalåsknatten
Våra vägar skiljdes, orren* for vidare mot Köpingen och skogsfrun med hundar fortsatte stavvandringen. Ludde framför i sele och fäst i livremmen, Ninna i handkoppel vid sidan något efter. Spänstiga steg idag, kanske vi har den höga friska luften att tacka för det.
Framme vid ett av sommarstugetorpen kommer så mannen med den svarta labben gåendes, ytterligare ett stopp och lite samspråk om väder och vind och hundar innan vi traskade vidare åt var sitt håll. I sanning en mycket ovanlig morgonrunda för en van eremit.