Kände han kaffedoften från Petter där på bordet tro...
Där kom han glatt överraskandes, den gamla* studiekompisen från det glada 80-talet.
Gör han honnör för flaggan kanske, som svagt vajar för den friska vänerbrisen.
Stannade på Lunch gjorde gästen
och vi fick tillfälle att smörja munlädret, dubbelt upp.
Hängmattan blev favorit -och höll!
Missarna lever sitt liv men hör absolut till familjen.
Ola är nu lyckligt och väl avmaskad med hjälp av spot on, som jag kanske nämnt tidigare. Han går gärna med på hundpromenaderna.
Stentrappor är svala, och bra utsiktsplatser.
Mirre kommer ofta indragandes med sina byten.
Sorkar får han beröm för men pippisar är strängt förbjudna, det fattar han givetvis inte. Den unga talgoxen räddades från en pinlig död i hallen och lämnades högt i ett träd, till synes helt oskadd men svårt chockad.
Arma små liv, djungelns lag råder.
Lagar och förordningar bryr sig inte rådjuren om men den hemska skrämman -RR påstår att det är hans bror Igor;-) respekteras.
Den gamla bilden på den sköne marodören får avsluta dagens epistel.
Nu kan vi njuta i helt normal svensk sommartemperatur, gör så!