Idag är det 4 år sedan bloggandet tog sin början, ack ja vad tiden flyr tänk om man hade så lätta fötter. Nu blir man fortare trötter, ja även på bloggeriet det är inte ens varje dag som man orkar häva ur sig några väl valda dumheter. Undrar om man har utvecklats åt något håll och om det spelar roll. Skulle inte tro det, man är väl själv den närmast sörjande.
Trots det: Hip hipp! för vårt bloggande Margus, som drog igång samtidigt och hittade sajten med stor S.
Antalet besökssiffrorna har dalat i takt med att man alltmer avslöjar sina märkliga tycken och tankar, men det vore inget roligt om man bara tordes humma med i en kör för sällskaps skull, dessutom tycker jag vissa saker är viktiga att föra fram i dagsens klara ljus.
De arma själar som framhärdar i att besöka skogsfruns epistlar av 3:je graden är en ständig glädjekälla. Ni tackas särskilt hjärtligt och varmt för att ni också orkar kommentera ibland.
Dagen till ära har här totats ihop en dagsfärsk liten filmsnutt med Västgötaspetsen Ninna som enda rollfigur, hon har ju lite väl mycket fått stå i skuggan av vildbasaren Ludde.
Håll till godo, ses i môrrn!