De här bilderna måste förstoras!
INGEN kan ha vackrare blomsterfönster, konstaterade skogsfrun malligt när vi satt vid bordet framför och intog eftermiddagsfikat. Eller hur?;-)
Idag är det prick 5 år sedan man började med de här dumheterna. Undrar hur mycket tid som gått åt och vad man annars kunde ha pysslat med. Handarbete med nål och tråd faller på reumatiskt ofärdiga fingrar och trä nål är var gång en synbar utmaning. Stickor och ...ja virknålen har faktiskt haft en prövotid men snöpligt oavslutat. Korgen med baskerämnet är nu undanställd, utom synhåll för att inte stressa det dåliga samvetet.
Till skillnad mot mer eller mindre automatiska grepp i torpidyllen, är det nog inte alldeles fel att låta lilla hjärnan anstränga sig med ordvändningar och lufta sina funderingar. Det kan bli övertryck annars, bäst för alla i torpet att låta det pysa ut lite emellanåt alltså;-)
Att någon läser och helst också kommenterar sporrar förstås men det känns inte som om man hade någon piska över sig utan man skriver det man vill och när lusten faller på.
Beundrar och förundras över alla dessa kåsörer som har som stående uppdrag att kläcka intelligenta och käcka alster i parti och minut. Det skulle man nog här inte palla för ens om det vore motiverat som födkrok. Nej då finge man svälta och bli smal och elegant på köpet -se där ett nytt bantningsrecept !
Hjärtans tack alla ni som följer skogsfruns irrande i bokstavsdjungeln, ja må ni leva!